Det känns som att jag bara är problem. Att jag bara förstör för alla. Det är bättre om jag bara dör. Om jag bara försvinner. Det känns i alla fall så, så himla svart. Allting är tungt, livet känns svårt. Det är ingen lek, det vet jag om. Men jag hatar att må så här dåligt. Ångesten har mig i ett järngrepp, vägrar släppa mig. Jagar mig genom drömmar och vill inte släppa mig. Och det gör så ont. Det gör så ont att säga att man inte vill leva längre. Men jag vill inte längre. Jag hittar inte vägen jag måste gå, jag ser inte vart den är. Jag har gått vilse och har ingen som helst ork att dra mig upp igen, eller att hitta hem. För hur hittar man hem om man inte har någonstans att ta vägen?
Fina du, du kommer klara detta. Du är verkligen mycket starkare än vad du tror. Du är för värdefull för att få försvinna, världen behöver dig. Du är viktig finis! Massa styrkekramar, fortsätt kämpa ♥
Svar:Tack för din kommentar finaste Johanna. Det är jobbigt nu men vi kämpar tillsammans. <3
Fina du, du kommer klara detta. Du är verkligen mycket starkare än vad du tror. Du är för värdefull för att få försvinna, världen behöver dig. Du är viktig finis! Massa styrkekramar, fortsätt kämpa ♥