quotesbyM

Det är så enkelt att ifrågasätta vart man är på väg och vad man gör. Jag gör det hela tiden så jag till slut blir galen på mig själv. Hade samtal med min kontaktperson igår, kändes rätt så hopplöst. Och jag tror att hon märkte att jag inte var på det bästa humöret då jag kollade bort hela tiden och inte kunde hålla koncentrationen. Om två veckor är det läkarsamtal så vi pratade lite om det, och om träning. Sen sa hon också att om jag mådde sämre skulle jag höra av mig,vilket jag har gjort men hon har inte svarat. Jag vet inte riktigt vad som händer nu, men imorgon ska jag i alla fall gå till skolan. Åtminstone försöka liksom. Nästa vecka har jag praktik, och det suger rätt hårt då jag har en så stor energibrist och inte ens all sömn i världen kan göra mig piggare. Det är så svårt allting, åtminstone känns det som det. Att all ork man har bara har runnit ut i sanden och att det inte är nödvändigt att kämpa längre, för det har gått så lång tid och det känns som att ingen bryr sig längre. Men man måste ju fortsätta ändå, man kan inte bara få utan att ge. Jag tänker rätt mörka tankar just nu, och det känns tungt alltihopa. Jag vet inte riktigt... Min depression är starkare nu än någonsin och jag försöker streta emot, varje dag. Men det är svårt. Väldigt väldigt svårt. Men huvudsaken är ju att man inte ger upp. Hoppas alla ni har det bättre, puss och kram.