04/02-14
Nej mamma, ibland pallar jag inte vara i skolan. Ibland så går jag faktiskt hem för jag mår skit, och ja, jag drar en vit lögn om huvudvärk för dig. För jag måste få komma hem, få låsa in mig på toaletten och gråta i duschen. Det är bara sånt som jag tyvärr måste få lov att göra ibland. Du förstår jag bär hela världen på mina axlar. Jag orkar tyvärr inte alltid axla ansvaret jag har, jag pallar inte alltid sena nätter med hög musik och fulla vuxna, jag pallar inte alltid utskällningar och att bli anklagad för lathet. Och ibland, ja ibland är jag fan också människa. Ibland har jag också känslor som måste komma fram, som bildar små droppar på mina kinder. Jag är inte alltid världens gladaste, och bara för att min medicin fungerar så betyder det inte att jag inte har ångest ibland. Som idag till exempel, då jag faktiskt behövde det här. Och ja, jag ska träffa en kompis. Men han har varit i fucking Australien i gud vet hur länge, och det är inte alltid han och jag kan träffas. Så FÖRLÅT mig för att jag har känslor, FÖRLÅT mig för att jag har vänner. FÖRLÅT mig för att jag inte ligger förlamad i sängen av ångest. Förlåt mamma, förlåt för att jag inte är den dottern du vill ha. Men du är fan inte den bästa morsan heller. Så SNÄLLA sluta klaga på mig. Låt mig styra över det här själv för du skulle kollapsat om du ens vetat allting jag gjort och som har hänt. Tack på förhand.
Mvh arg brud