Bor hos mamma. Det är för krävande, för jobbigt att vara hos pappa. Är knappt hemma heller, är bråkig och sur hela tiden. Har ångest som fan över skola och försenade uppgifter. Bloggar knappt, rent generellt så skriver jag knappt och det är ju tråkigt. Hjärtat pumpar för snabbt och jag mår illa, lusten att dra rakblad över handlederna är stor. Men jag måste stå emot. 37 dagar utan dem är bra, jag vågar inte förstöra det nu. Nu när jag kämpa så länge. Är förvirrad och kan inte skriva sammanhängande, kan knappt koncentrera mig. Ville mest skriva att jag finns, att jag lever. Ät mycket, spy inte, skär inte och dö inte. Kyss på er.
