hon är någon man ska förtjäna

När jag ligger i min säng om nätterna och hör den höga musiken, när jag hör hennes gapande röst och hennes hesa skrik. Då undrar jag om det är såhär det måste vara, om det är såhär det ska fortsätta. Är det så ett missbruk ser ut? Har jag rätten till att få någon hjälp? Jag diskuterar det här, fram och tillbaka med min KP. Diskuterar om hur jag har det hemma. Lägger saker svart på vitt och då blir det plötsligt på riktigt. Jag tar inte det på allvar annars. Jag puttar bort det, tar ett avstånd från det. Ligger med tårarna längs kinderna trots att jag bara är arg. Är det här allt livet har att ge mig? 

På morgonen vaknar jag efter tre timmars sömn och sminkar mig, drar på mig masken och går till skolan som vem som helst. Går till lektionerna och arbetar som jag ska fast koncentrationen bara försvinner ut i intet. Ringarna under ögonen är maskerade, bristen på sömn är jag tyst om. Spelar hela tiden att allt är bra. Jag väntar mig fortfarande dagen då jag bryter ihop helt mentalt i skolan. För det kommer hända om det fortsätter såhär. Åh fyfan gud, tack för vännerna jag har. Som bär mig milen jag själv inte orkar.♡ 

Förlåt för ett rörigt åh så rörigt inlägg. 
#1 - - ellen:

det var jag som skrev på instagram att jag följde din blogg hihi. kram

Svar: jag såg det, så himla sött
kram
quotesbym.blogg.se

Upp