Mina tankar är de mest skrämmande jag vet. Rispat mig två gånger nu, och jag har ångest över att det bara är rispor samtidigt som att jag har ångest över att jag "bröt" dessa sju veckorna. Intalar mig själv att jag ska göra det en gång till sen är det nog. Har ångest över allt och alla. Det känns som att jag bara fängslar mig själv genom att börja igen. Vill bara vara en vanlig tonåring och få lov att känna mig som en. Det är så himla svårt men samtidigt så enkelt. Den sämsta vanan jag har är att skada mig själv på alla sätt och jag är trött på det. Jag är min egna fiende. Jag är fast i mitt egna huvud där den friska och sjuka jag krigar mot varandra. Jag vill bara pausa allting, slippa känna för ett tag. Detta tröttar ut mig.
Åh fina du. Jag hoppas att det blir din tur att få må bra snart, ingen förtjänar att behöva gå igenom det du gör just nu. Var rädd om dig själv, försök vara stark. Kram <3
Åh fina du. Jag hoppas att det blir din tur att få må bra snart, ingen förtjänar att behöva gå igenom det du gör just nu. Var rädd om dig själv, försök vara stark. Kram <3