jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans
Han har fått mig att bli skiträdd för allting som har med känslor att göra. Känslor mellan två personer. Han lärde mig att jag inte var värd att vara älskad. Så när jag skriver ett långt panikartat sms mitt i natten till C så är det självklart att jag är rädd, rädd som fan för att han ska lämna mig. Fast han ber mig att inte oroa mig så gör jag det ändå. Han är det bästa, finaste och absolut värdefullaste jag har. Jag somnar på tre minuter på hans bröst mitt i natten, jag vaknar av att han pussar mig på håret eller i pannan och gnyr. Jag sköljer ur hans shampoo i duschen, tvålar in hans rygg och lagar mat med honom. Det är roligt och ibland, rätt så ofta faktiskt, så spänner det i bröstkorgen för att jag saknar honom när vi inte är med varandra. Så ja, självklart är jag rädd. Självklart är jag rädd att det som nu blivit min vardag ska tas ifrån mig för snabbt. För jag kommer sakna det för mycket, jag kommer sakna det leende han gör när jag skjuter cigaretter in i en buske och alltid misslyckas, kommer att sakna hans andetag i mitt öra medans han rör sig fram och tillbaka över mig, kommer att sakna hans smilgropar och hans bruna ögon, hans skratt och hans bröstkorg. Jag kommer sakna att få vara hans för mycket. Vi har varit varandras i 21 dagar, alltså tre veckor. Det är ingen lång tid, ingen lång tid alls men det är de bästa tre veckorna jag har haft på lång tid. Det har varit tre veckor fyllda av höga skratt, sena nätter, bra sex, god mat och hans smilgropar. Jag trodde inte det gick att känna såhär igen men det gick en vecka och jag var fast. Han får mig att vilja stanna, han får mig att vilja glömma bort de där två timmarnas tågåkande till en ort för långt bort pga ensamhet, han får mig att vilja stanna hemma på fredagar och lördagar, han får mig att bli en bättre människa. Så det är nog inte bara så att jag VILL ha honom, utan jag tror nog jag behöver ha honom. Och det är det jag är rädd för, att han inte behöver mig lika mycket eller inte alls. Han är mitt allt just nu, och jag vet inte vad jag är för honom. Jag vet bara att jag får kalla honom min och det, bara det, är stort och räcker för mig. Bara hans existens gör mig knäsvag.