Snälla bli min igen

Så jag vill kunna springa dem två minuterna så det värker i benen, om jag så ska snubbla på vägen, jag vill göra allt för att få tillbaka honom igen. Jag är villig till att göra vad som krävs för att få honom att inse hur mycket jag älskar honom, men tyvärr så vill han inte längre. Och jag kan bara acceptera det, det känns som att jag bara kan stå och se på. Och inte göra någonting, för han älskade aldrig mig, och jag var för rädd för att berätta hur jag kände.
Jag vill tänka att det kommer bli bättre såhär, men jag snubblar runt i gamla vanor, jag har blivit någon jag var innan och som jag lovade mig själv att aldrig bli igen. Någon jag absolut inte kan vara stolt över. Jag dricker för att jag är uttråkad, jag träffar nya killar varje helg för att jag saknar honom och bara vill ha någon nära mig, jag får ett rykte om mig som jag aldrig kunnat tro men som jag är för utmattad för att bry mig om.
Men mest av allt är jag nog trött, trött på att all vaken tid tänka på honom, på hela hans existens och sakna honom. Fyfan vad jag är trött på det.