Firade nyår med att dricka lite på tok för mycket, fylleprata om allt och inget med mitt ex, röka rent för mycket cigaretter och pussa på min bästa vän. Så överlag har jag haft det trevligt ikväll. Men ångesten slog till redan efter första klunken alkohol, den gick sedan och la sig ett tag och är nu tillbaka. Självskadeimpulserna är så himla starka, men jag vet om att jag är starkare än dem. Att jag klarat det förut, och ska klara det igen. Mitt såkallade nyårslöfte var ett mindre självdestruktivt år, och det ska jag försöka hålla. Tror jag gick och blev singel också, och ärligt så har jag ingen ork kvar att bry mig. Oroar mig redan rent för mycket om skolan som börjar och har så himla mycket ångest över det så jag knappt får luft. Vill sjukskriva mig, vill sova, är för jävla rädd för allting. Men jag har redan varit sjukskriven på halvtid denna hösten så det fungerar inte, jag måste, mina krav på mig själv är för höga.
Går jag ner mer i vikt nu så vill familjen söka hjälp hos en ätstörningsklinik, det var i alla fall så de uttryckte det. I alla fall min mor. Jag är inte ätstörd, det är det som är grejen, jag sköter maten men har ingen hunger eller aptit så jag äter mindre. Därav min viktnedgång. Äsch, vet inte. Jag är fortfarande rätt så dragen. Gott nytt år på er mina läsare, sköt om er.