Men när du strippar och klär av dig är det samma grej
Låser in mig på toaletten när jag har praktik, tar djupa andetag precis som jag lärt mig, talar till min egen spegelbild. Rycker på axlarna, när blev jag såhär knäpp? Och när i hela helvetet fick han ett sånt grepp om mig? Tänker på vad mamma sa, vill inte tro på det men vet inte vad jag ska tro. Vad gör jag om hon har rätt?
Enda sättet att bli av med honom är att dricka, och dricka, och dricka, hångla med nya killar och låta dem knäppa upp mina byxor, dra av mig tröjan, släppa in dem. Säga att jag inte bryr mig när dem frågar om honom. Och det finns bara en enda, som fått göra allt det där, och som vet innerst inne att jag fan bryr mig mer än någon annan av de han känner eller varit med.
Jag måste sluta lura mig själv, jag måste sluta skriva röriga nattinlägg och jag måste sluta söka efter mer mer mer hela tiden. Jag måste lära mig att vara nöjd.