quotesbyM

Jag har ADHD och är bipolär. Jag påbörjade en ny medicin idag men har levt med ADHD i över fem år utan att jag vetat om det. Jag har en obehandlad bipolär sjukdom som gör att jag ibland inte orkar samma sak som alla andra gör, och att jag inte kan leva upp till förväntningarna alla andra har på mig. När jag sover istället för att gå på en lektion är det för att jag är trött, så himla trött mentalt och i kroppen av det livet jag lever. Jag är stressad och utbränd, och har ingen kraft kvar att hämta. Och jag vill säga att det går att sova bort, att allt blir bra bara jag får tillräckligt med sömn. Men så är det inte och kommer aldrig bli heller. 

Ibland sover jag till klockan är fyra på eftermiddagen. Jag har blivit kallad lat och slö men det är inte därför jag sover så länge, det är för att ångesten river så hårt i bröstet att det är enklare att sova istället för att vara vaken. Och ja, jag har fortfarande dåliga dagar, dagar jag bara sover och gråter och inte orkar gå upp ur min säng. De existerar fortfarande i min värld och just därför är jag så tacksam över alla dagar som är helt okej eller till och med bra. Dagar då jag inte behöver ta mina lugnande, då jag har ork att klä på mig, borsta håret och sminka mig och gå ut, de dagarna som är så naturliga och rutin för andra, är rena lyckan för mig. 

Så det är just därför jag inte får A på alla tentorna och det är därför jag inte alltid gör det jag ska, för jag KAN inte, hur mycket jag än vill så kan jag inte koncentrera mig på det som är viktigt i just det ögonblicket. Och tro mig, det tar sönder mig mer än vad någon tror, för jag börjar gråta på insidan så fort det tar emot, fast jag kanske inte alltid visar det, så kämpar jag med det vartenda dag. Och varje morgon jag vaknar så börjar det om igen, och nej, jag klagar inte. Jag försöker bara lära mig leva med det, och förlåt om jag ibland snubblar och strular till det. Det har aldrig varit min mening.