quotesbyM

När är det okej att ge upp? Alltså, jag känner såhär att jag mår skitdåligt på kvällar/nätter och mitt under dagen hinner jag inte ens känna efter utan jag håller igång hela tiden för att försöka rymma ifrån mig själv. Och det fungerar faktiskt rätt så bra fram tills jag ligger där i sängen varje kväll och hjärnan sätter igång och hjärtat börjar värka. Jag vet inte faktiskt, jag är bara så himla trött på allt detta. Jag har strulat till allting och det känns bara så himla fel och konstigt. Jag är så bra på att fucka saker och lyckas hela tiden. Den senaste veckan har saker gått helt åt helvete. Ska egentligen jobba, har varit där en dag och ska säga upp mig imorgon. Det går helt enkelt inte. Jag blir för stressad och det kommer sluta med sängliggande resten av sommaren. Och jag förlorar fyra tusen kronor men så länge jag mår bra så skiter jag i det. Jag får leva som en fattig student på nudlar och cigg. Äs har dessutom så smått börjat smyga sig in i mitt liv igen och jag är livrädd. Denna gången har jag ingen här som kan tvinga mig att äta, och jag har ingen att kämpa för direkt heller. Förra året hade jag L, året innan hade jag R. De har tvingat mig äta när jag själv sagt nej. Nu går det inte. Jag känner mig så förbannat tom och ensam. Fast jag vet att jag inte är ensam så känner jag mig ensam ändå. Usch.