Ligger & räknar kalorier för veckan som gått än sålänge. Får halvt panik över att ha glömt vissa grejer jag kanske har ätit. Vill ligga på ett så stort underskott som möjligt, vill rasa ner till vikten jag låg på för tre år sedan. Börjar redan känna
ångesten över kaloriräkningen och hur min uppfattning av min kropp som jag kämpat för att ändra på börjar förändras till det sämre. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det då jag aldrig har vägt så mycket som jag gör nu, har stått stilla i vikt
i över ett år nu vilket i sig kanske är ganska bra då jag det senaste året har legat på en kalorinivå som min kropp förbrukar. Tränar på gym de tillfällena sambon är ledig, försöker också att hålla koll på vad jag äter som jag sa. Från början så
sa jag till sambon att jag enbart ska träna för min egen hälsas skull, den fysiska och psykiska. Och inte fokusera på någon viktnedgång. Veckorna har gått och mina tankar blir allt sjukare och sjukare igen, jag börjar undra om jag någonsin kan ha ett
friskt förhållningssätt till mat och träning eller om jag alltid kommer tänka såhär. Jag har ju aldrig haft någon diagnostiserad ätstörning vilket gör att jag inte reagerar när jag börjar tänka i sjukare banor. Jag har en slags självinsikt men väljer
att blunda för den. Just nu är målet att tappa 20 kilo, gärna till sommaren är här. Är så rädd för att misslyckas, kommer bli så besviken då.