quotesbyM

Det är mörkt igen. Jag försöker skriva någonting men det går inte. Jag har fått ett återfall, eller hur man nu säger? Jag saknar L så himla mycket, jag försökte kämpa för honom. Och nu går det inte längre, för jag har gett upp. Jag vet att jag är jobbig, att jag kräver för mycket och är för svår att älska. Så just därför gav jag upp. Hade värsta planen på hur allt skulle bli i detta inlägget men det blev inte alls i närheten av vad jag ville att det skulle bli. Jag har varit hemma sen i torsdags nu och jag vill bara tillbaka till mrb. Detta är inte mitt hem, mitt hem är åttio mil härifrån. Jag har gått så vilse man kan gå. Jag hör hemma uppe i Hälsinglands skogar med vuxna som bryr sig, tröstar, kramas och myser. Som tar sitt ansvar. Och med alla syskon som faktiskt bryr sig.

 

-Ni är de som räddat mig detta året, som gett mig lust att leva och ork att kämpa när allt annat varit hopplöst. Maskrosbarn, ni är det finaste man kan få.

Hälsningar M