Du är värd att dö för

Jag är så förvirrad. Det var aldrig meningen att någonting skulle hända mellan oss, allt du skulle vara var bara en distraktion, någonting för mig att göra för att inte tänka på honom hela tiden. Men ju mer vi pratar, desto fler gånger vi träffas så går inte det. Du är inte en distraktion längre. du har blivit en så stor del av mitt liv och du betyder mer än vad han någonsin gjorde för mig. Och bara tanken på att förlora dig gör mig livrädd, jag vet inte vad jag skulle ta mig till då. Så varför är jag på väg att förstöra det genom att berätta hur jag egentligen känner, att jag inte bara vill vara vänner?
Han gjorde aldrig allt det du har gjort för mig. Långa sms mitt i natten, att möta mig vid bussen klockan ett en skolkväll, eller att hångla upp mig mot en garderob och viska i mitt öra hur vacker jag är på en hemmafest som spårat ur. Jag önskade att han skulle göra allt det där med mig, finnas där och få mig att känna mig värdefull. Men istället är det du, det är du som har gjort det enda sen han lämnade mig. Det är du som fått mig att tro på mig själv, det är du som har fått mig att inse vad det viktiga i livet egentligen är. Och allting du skulle vara var ett re-bound för att glömma honom, men på bara två veckor så blev du så mycket mer.
Du inser nog inte det själv, hur mycket du egentligen kommit att betyda för mig, eller hur jävla förvirrad du har gjort mig. Jag trodde hela denna tiden att jag fortfarande ville ha honom, när allting jag egentligen vill ha redan står rakt framför näsan på mig. Det gör mig ångestfylld och jag får panik för om jag ens yttrar de orden så vet jag att allt det vi byggt upp, det kan raseras på bara någon sekund. Och förlorar jag dig, då vet jag inte längre vad jag ska göra, för du är en så stor del av mig nu för att försvinna obemärkt.
Men precis som vanligt har jag lyckats snurra in mig själv i en sån jävla röra, som jag inte har någon aning om hur jag ska ta mig ur. Om jag bara hade haft min farfar här nu, då hade allting löst sig. Men tyvärr så finns du inte här längre, och herregud vad jag behöver dig.